Föreslå förkortning

Detta är rekommendationer om hur man bildar och använder nya förkortningar av svenska myndighets- och organisationsnamn.

I Sverige säger språklagen (2009:600) att språket inom offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Detta gäller även namn och deras förkortningar. En bra förkortning av ett myndighetsnamn är enkel att komma ihåg, förstå, skriva och uttala.

Offentliga myndigheter och organ i Sverige ska följa skrivråden i Myndigheternas skrivregler (Språkrådet 2014). Nedanstående rekommendationer är en fördjupning till förkortningsreglerna där.

Rekommendationerna är ett komplement till Namnvårdsgruppens rekommendationer för myndighetsnamn i Sverige (2014) och namn på organisationsenheter (2019).

Sammanfattning av de viktigaste rekommendationerna

• Innan beslut om att skapa en förkortning fattas, rådfråga språkexperter.
• Använd en initialförkortning. Den bildas av initialbokstäverna i de ord eller ordled som ingår i namnet: SU (Stockholms universitet).
• Förkortningar som utläses bokstav för bokstav skrivs med stora bokstäver, SCB, medan de som utläses som ett ord skrivs med enbart inledande stor bokstav, Stim.
• Använd den svenska förkortningen även på andra språk: Swedish Post and Telecom Authority, PTS.

Innan beslut om att skapa en förkortning fattas

• Överväg alltid om en förkortning är nödvändig: det fullständiga namnet är i princip alltid mer begripligt och lättolkat än en förkortning. Om en förkortning bildas för att det fullständiga namnet är långt, kan det vara själva namnet som behöver kortas.
• Rådfråga interna eller externa språkexperter om det inte är självklart hur en tilltänkt förkortning ska bildas.
• Skapa inte flera olika förkortningar eller förkortningsformer för ett och samma namn. Se även till att det inte utanför myndigheten bildas andra förkortningar (det förekommer ibland till exempel i en myndighets föreskrifter att en annan förkortning än myndighetens egen används).

Välja en förkortning

• Välj en förkortning som lätt kopplas till det fullständiga namnet, som är enkel att skriva och uttala för utomstående och som följer vedertagna förkortningsregler (se Myndigheternas skrivregler).
• Använd en initialförkortning. Det är det helt dominerande sättet att förkorta myndighetsnamn och andra organisationsnamn. Den bildas av initialbokstäverna i de ord eller ordled som ingår i namnet.
• Förkortningstyperna avbrytningar (som avd. för avdelning) och sammandragningar (som Gbg för Göteborg) används i princip aldrig för rena myndighets- och organisationsnamn.
• Använd inte fler bokstäver än nödvändigt. Två bokstäver i en initialförkortning kan ofta räcka, men ibland behövs tre bokstäver för att särskilja förkortningen från andra förkortningar och ge tillräcklig vägledning till det fullständiga namnet.
• Skriv initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav med stora bokstäver. Det gäller också ordled som i det fullständiga uttrycket har liten bokstav.
  • Exempel: HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd), VR (Vetenskapsrådet)
• Skriv initialförkortningar som utläses som ett ord (inte bokstav för bokstav) med enbart inledande stor bokstav.
  • Exempel: Sieps, Stim
• Använd antingen bara stora bokstäver eller också bara inledande versal i förkortningen enligt dessa principer, inte en blandning.
  • Exempel som inte följer rekommendationerna: SiS (Statens institutionsstyrelse)
• Blanda inte olika förkortningstyper i samma förkortning.
• Utelämna formord som prepositioner och konjunktioner i förkortningarna.
  • Exempel: MTM, MUCF
• I undantagsfall kan formord och liknande tas med om de gör förkortningen precisare.
  • Exempel: Säpo, KBV, Isof, MFD
• Skapa inte en förkortning som redan används av en annan organisation.
• Låt inte grafiska eller tekniska skäl påverka valet av förkortning (logotyp, domännamn, e-post).

Använda en vald förkortning

• Ta fram riktlinjer för hanteringen av förkortningen respektive det fullständiga namnet i intern och extern kommunikation.
• Förklara förkortningar som inte är allmänt kända första gången de används i en text.
• Skriv initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav med kolon före ändelser och med bindestreck till andra led i sammansättningar; som utläses som ett ord utan skiljetecken vid ändelser och sammansättningar.
• Använd inte förkortningar för underordnade organisationsenheter i extern kommunikation.

Använda förkortningar på främmande språk

• Bilda förkortningar utifrån det svenska namnet. Undvik att skapa en separat förkortning för ett annat språk.
• För myndigheter med stor internationell verksamhet kan undantag förekomma — se rekommendationstexten i sin helhet.

Använda förkortningar i domännamn

• Bilda domännamn utifrån etablerade förkortningar.
• Överväg sekundäradresser som pekar om till huvuddomänen.
• För å, ä, ö: registrera även variant med diakritiska tecken som pekar om.
• Ha inte endast ett domännamn bildat på en främmande förkortning av namnet på ett svenskt offentligt organ.

Läs mer

• Namnvårdsgruppen (Institutet för språk och folkminnen)
• Myndigheternas skrivregler (Språkrådet)
• Myndigheternas skrivregler (PDF) — kapitel om förkortningar
• Webbriktlinjer — utforma webbadresser med omsorg
• Webbriktlinjer — policy för domännamn
• Utrikes namnbok (Regeringskansliet)

Fotnot i: Avbrytningar och sammandragningar förekommer ofta på grund av brist på textutrymme.

Fotnot ii: Myndigheter i Finland har separata finska och svenska förkortningar.